Sitter och läser ett gammalt nummer av tidningen FORM. Nummer 1 1971 behandlar krisen inom glasindustrin. Mycket känns igen, men ändå så annorlunda. Vi hade då 34 glasbruk med manuell produktion. De stora var Åfors-gruppen med cirka 700 anställda och Orrefors-Sandvik med 450. Branschen sysselsatte tillsammans ca 4000 personer.
Det man då talade om som räddningen var färre och större enheter, ökad exportsatsning och inriktning mot högkvalitéartiklar.
Ingeborg Lundin ger i en artikel, sin syn då hon slutade efter 24 år som fast anställd glasformgivare på grund av svårigheter att finna fungerade former mellan designer och bruksledning. Hon talar för vikten av designkompetens i ledningen och behovet av en designchef med uttalat ansvar. Hon avslutar sin artikel med orden:
Jag tror att man på många håll i dag drömmer om en mer maskinell glastillverkning. Men jag kämpar för det handgjorda glasets värde. Och för värdet i hantverk som mänsklig sysselsättning. Så få ser dessa värden. Så många ser värdet i maskinerna.
Är det snart för kostsamt med glasarbetare?
Kommer den manuella glashanteringen att försvinna? Vore inte detta i så fall en stor förlust för människan och hennes samhälle?
Med tiden som facit vet vi hur det blev. Frågan idag är nog snarare - kommer glasbruken att bestå? Hantverket lär leva vidare men i helt andra former...
Inlägg
