Vernissagehelg i glasriket

Det har varit vernissagehelg i glasriket. Det av Glasrikets skatter ideellt drivna museet och utställningshallen i Orrefors öppnade en härlig och inspirerande utställning av Lena Bergström med rubrik och tema Lena goes garden.

Lena Bergström kom till Orrefors 1995 och fick uppmaningen att söka inspiration av och referera till äldre föremål i samlingarna. Hon valde då Ingeborgs Lundins klassiska äpple som hon helt enkelt "åt upp" och gjorde en vas som var ett äppelskrutt.

Samma humor och befriande distans ses i flera av verken. Hon refererar till Nils Landbergs tulpanglas i sina höga uppklippta tulpanglas. Hon leker med kristallen som material och ger trädgårdsredskapen glittrande handtag. Förutom nya verk och sina egna har hon också valt i samlingarna och har hittar många spännande pjäser från olika tider. Dels med referenser till naturen på olika sätt och dels en hyllning till det slipade glaset. En glad och sevärd utställning som förhoppningsvis kan ge Orrefors lite hopp om framtiden.

 En annan glad nyhet i Orrefors var att Kristallshopen åter helt ägnas åt Orreforsglaset. Kostaboda och de andra produkterna har flyttat in i den gamla fabrikslokalen som Orreforsglaset varit förpassat till under ett antal år.

I Åfors var det nyöppnade Galleri Brozén i den nyrestaurerade före detta Konsumbutiken ett trevligt besöksmål. Olle Brozén visade delar av sin egen produktion med tonvikt på de figurativa hundmotiven, hundar som individer i mänsklig gestalt i underfång och graalteknik. Galleriet visade också fotograf Pelle Wahlgrens grafiskt spännande New York motiv. Glaset och fotografierna kompletterande varandra på ett bra sätt. Det enda man saknade var Olles goda fika från tiden i Brozéns Berså.

På tur - Britt-Marie Börjesgård

Kris i repris...

Sitter och läser ett gammalt nummer av tidningen FORM. Nummer 1 1971 behandlar krisen inom glasindustrin. Mycket känns igen, men ändå så annorlunda. Vi hade då 34 glasbruk med manuell produktion. De stora var Åfors-gruppen med cirka 700 anställda och Orrefors-Sandvik med 450. Branschen sysselsatte tillsammans ca 4000 personer.

Det man då talade om som räddningen var färre och större enheter, ökad exportsatsning och inriktning mot högkvalitéartiklar.

Ingeborg Lundin ger i en artikel, sin syn då hon slutade efter 24 år som fast anställd glasformgivare på grund av svårigheter att finna fungerade former mellan designer och bruksledning. Hon talar för vikten av designkompetens i ledningen och behovet av en designchef med uttalat ansvar. Hon avslutar sin artikel med orden:

Jag tror att man på många håll i dag drömmer om en mer maskinell glastillverkning. Men jag kämpar för det handgjorda glasets värde. Och för värdet i hantverk som mänsklig sysselsättning. Så få ser dessa värden. Så många ser värdet i maskinerna.

Är det snart för kostsamt med glasarbetare?

Kommer den manuella glashanteringen att försvinna? Vore inte detta i så fall en stor förlust för människan och hennes samhälle?

Med tiden som facit vet vi hur det blev. Frågan idag är nog snarare - kommer glasbruken att bestå? Hantverket lär leva vidare men i helt andra former...