Vernissagehelg i glasriket

Det har varit vernissagehelg i glasriket. Det av Glasrikets skatter ideellt drivna museet och utställningshallen i Orrefors öppnade en härlig och inspirerande utställning av Lena Bergström med rubrik och tema Lena goes garden.

Lena Bergström kom till Orrefors 1995 och fick uppmaningen att söka inspiration av och referera till äldre föremål i samlingarna. Hon valde då Ingeborgs Lundins klassiska äpple som hon helt enkelt "åt upp" och gjorde en vas som var ett äppelskrutt.

Samma humor och befriande distans ses i flera av verken. Hon refererar till Nils Landbergs tulpanglas i sina höga uppklippta tulpanglas. Hon leker med kristallen som material och ger trädgårdsredskapen glittrande handtag. Förutom nya verk och sina egna har hon också valt i samlingarna och har hittar många spännande pjäser från olika tider. Dels med referenser till naturen på olika sätt och dels en hyllning till det slipade glaset. En glad och sevärd utställning som förhoppningsvis kan ge Orrefors lite hopp om framtiden.

 En annan glad nyhet i Orrefors var att Kristallshopen åter helt ägnas åt Orreforsglaset. Kostaboda och de andra produkterna har flyttat in i den gamla fabrikslokalen som Orreforsglaset varit förpassat till under ett antal år.

I Åfors var det nyöppnade Galleri Brozén i den nyrestaurerade före detta Konsumbutiken ett trevligt besöksmål. Olle Brozén visade delar av sin egen produktion med tonvikt på de figurativa hundmotiven, hundar som individer i mänsklig gestalt i underfång och graalteknik. Galleriet visade också fotograf Pelle Wahlgrens grafiskt spännande New York motiv. Glaset och fotografierna kompletterande varandra på ett bra sätt. Det enda man saknade var Olles goda fika från tiden i Brozéns Berså.

På tur - Britt-Marie Börjesgård

Smart eller tragiskt?

Vid ett besök i huvudstaden gjorde jag en sedvanlig galleri- och butikssväng för att spana lite på det aktuella. Jag studsade dock för en produkt hos Asplunds, en serie barkade och hårdlackade träkubbar. Enkla, smarta, snygga, men också lite skrämmande.

Många tankar väcks... Vad säger det att det finns en marknad för en sådan produkt, att känslan för naturen är stark eller att den numera är väldigt långt borta? Tror dock tyvärr på det senare. Att produkten är italiensk känns rimlig, i Italien är träd en bristvara, men i Sverige där nästan var och en har en bonde knappt två generationer bort...

Hur långt från naturen har vi distanserat oss när vi är beredda att betala mellan 2000-3000 kr för en målad trästubbe?

Glömde dock att fråga om de säljer bra...

Påsktankar

Britt-Marie Börjesgård